Romerna i Europa

I de europeiska länderna är skillnaderna i fråga om levnadsstandard och socialt grundskydd samt omfattningen av diskriminering stora. Många av romerna inom EU:s område ger sig av i hopp om ett bättre liv och en bättre levnadsstandard.

Inom EU medför den fria rörligheten i sig inga problem, men ger tills vidare upphov till negativa konsekvenser som saknar lösning. Exempel på sådana är frågorna om ställningen för tiggande och säljande romer och deras medföljande barn.

Tillhandahållande av social- och hälsovård särskilt för barn, handikappade, gravida kvinnor och äldre är problematiskt utan ett europeiskt socialförsäkringskort.

Strävan efter en bättre levnadsstandard har genom tiderna lett till migration. Inom EU sporrar man dessutom till rörlighet. Även om en del av de romer som för närvarande rör sig i Europa bedriver tiggeri, gör sig skyldiga till egendomsbrott och bor i temporära läger är gruppen av rörliga romer inte enhetlig. Inom gruppen finns också familjer som är ute efter migration av mer bestående karaktär.

Bakgrunden till romernas rörlighet är extrem fattigdom och avsaknad av visioner samt övergripande diskriminering. Det är nödvändigt att romernas nuvarande levnadsförhållanden förbättras så att nämnda orsaker inte är den huvudsakliga anledningen till rörligheten.

Likabehandling som mål

Romernas utsatta ställning är ett människorätts- och utvecklingsproblem av europeisk vidd och en av de största utmaningarna när det gäller att främja ställningen för och likabehandlingen av minoriteter.

Det är inte enbart fråga om att bekämpa diskriminering på grund av etnicitet, utan det är lika viktigt att rätta till romernas ekonomiska och sociala ställning. För att nå bestående resultat måste förebyggande av och ingripande i diskriminering tas in i framtida utvecklingsprogram.

Enligt undersökningar från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter hade cirka hälften av romerna upplevt diskriminering på grund av etniskt ursprung under de senaste tolv månaderna, men endast 40 procent av dem var medvetna om att det finns lagstiftning som förbjuder diskriminering i t.ex. arbetslivet.

Vem bär ansvaret?

I Europeiska unionen har varje medlemsstat det främsta ansvaret för sina medborgares, också romska medborgares, välbefinnande och levnadsförhållanden. Staterna ansvarar för bl.a. boende, utbildning, hälso- och sjukvård och rätten till ett icke-diskriminerande bemötande.

Frågan om förbättring av romernas ställning bottnar likväl i en komplicerad utvecklingspolitisk problemställning som berör miljoner människor och som för att kunna lösas dessutom kräver åtgärder på unionsnivå. EU kan för sin del bidra till att staterna framöver vidtar effektivare åtgärder för att främja tillgodoseendet av romernas rättigheter.

Finland har som mål att genom sina bilaterala relationer söka understöd för sina visioner och initiativ i fråga om skötseln av romska frågor i EU, Europarådet, OSSE och andra internationella forum. Målet är dessutom att öka interaktionen och den ömsesidiga inlärningen i verkställandet av ländernas nationella politik avseende romer.

Finlands internationella strategi för romer

Hösten 2009 föreslog den arbetsgrupp som haft till uppgift att bereda ett politiskt program för romerna i Finland att man som fortsättning på programmet också ska utarbeta en internationell strategi för att påverka politiken avseende romer.

Målet var att Finland intar en aktiv roll i utformandet av den europeiska strategin för romer genom att bidra med sina egna mallar för god praxis för att tillämpas även i andra länder.

Till stöd för detta påverkningsarbete utarbetade man en handbok om Finlands målsättningar för att främja den europeiska politiken avseende romer. I handboken sammanfattas såväl Finlands erfarenheter av god praxis som utvecklingsförslag för att främja romernas ställning. Handboken är avsedd för företrädare, tjänstemän och andra aktörer i Finland och utgör ett redskap för att Finland ska kunna arbeta aktivt och konsekvent i det internationella samarbetet i romska frågor.